"Svensk Maffia - En kartläggning
av de kriminella gängen" av Lasse Wierup och Matti Larsson är en bok som
avhandlar de största kriminella gängen i Sverige. Boken är uppdelad i
fragmenterade kapitel som avhandlar de enskilda gängen var för sig. Även om
vissa överlappningar finns till följd av diverse motsättningar gängen emellan. Kapitlen skrivs ofta utifrån händelser eller personer inom de olika gängen,
dessa historier får sedan driva berättelsen framåt. En historisk vinkel finns
också i de enskilda kapitlen där det specifika gängets kultur eller förlaga
presenteras. Ofta är det Amerikanska mc-, gangster- eller fängelsegäng som
inspirerat till uppkomsten av det som författarna väljer att kalla den
"Svenska maffian".
Även om mycket fakta presenteras i
boken används ofta en skönlitterär stil i skrivandet. Författarna presenterar
viktiga händelser i gängens historia i form av små berättelser som ofta avslutas
med meningar i stil med "mannen som precis har blivit skjuten heter XX och
är president för det beryktade gänget YY". Utifrån denna inledande och
skönlitterära presentation går man inte på lite mer fakta om denne, dennes
bakgrund och vad gänget är, gör och hur det startades. I dessa delar anlägger
man ett mer journalistiskt och historiskt perspektiv i min mening. Men det är
fortfarande skrivet på ett skönlitterärt vis trots att det inte blir
"Snabba Cash" över det hela. Mer journalistiskt blir det även i de
fall där intervjuer har gjorts. I slutändan anser jag dock att detta handlar om
litterär journalistik och inte vice versa.
Fokuset med den här boken blir för mig
ganska tydligt redan i titeln. "Svensk maffia" är huvudrubrik och en "kartläggning
av de kriminella gängen är underrubrik". I huvudsak är det en häftig
berättelse om våld, droger och motorcyklar. I bakgrunden finns ett
journalistiskt arbete som är gediget men i mina ögon ogenomarbetat. Det finns
ingen analys och man presenterar bara fakta utan att problematisera denna allt
för mycket. Jag har även svårt att avgöra sanningshalten i allt. Vem är
exempelvis denne "Järven" som presenteras i ett av bokens kapitel.
Säkerligen finns han men är han egentligen något mer än kille som lyssnar på
rapp och säljer lite kokain. Det blir också problematiskt att ta boken på
allvar i vissa andra skeden där det är tydligt att författarna inte är de som
bestämmer. Ett bra exempel är när de är på muckfest hos Original Ganster
ledaren Denho Acar. Varför skulle de få vara med om inte Denho Acar ansåg att han
hade något att vinna på att de var närvarande. Detta innebär i mina ögon att
författarna offrat viss objektivitet eller sanning för att få denna tillgång, i
och med detta försvinner viss trovärdighet. Man anser att det är av större
värde att närvara på festen än och få det materialet till boken, än att se på
OG med kritiska ögon som inte är påverkade av huruvida Denho och hans kompisar
är trevliga killar att vara på fest med eller inte.
Problemet med denna typ av
journalistik är att just journalistiken kommer i andra hand, de stora och
häftiga berättelserna är vad som kommer främst och att ha tungt kriminella som sanningsvittnen känns inte som en garant för att en korrekt bild målas upp.
Därför har jag svårt att köpa allting utan tar istället boken med en nypa salt.
I och med det försvinner ju också mycket av legitimiteten i boken. Samtidigt
finns det en stor fördel av att presentera något journalistiskt i denna form
och det är att informationen blir mer tillgänglig. Det är bra mycket större
chans att man läser en bok av typen "Svensk Maffia" än att man läser
någon av statens offentliga utredningar på ämnet. Genomslagskraften är mycket
större i en bok som denna men med det kommer också problemet med att den kanske
inte är helt tillförlitlig eller tillräckligt analyserande. Därför finns det
även en stor risk med denna typ av journalistik då den i slutändan kan
resultera i att man som läsare blir felinformerad vilket i mina ögon går stick
i stäv med vad journalistik skall handla om.
