The Elements of Journalism

Blogg D:

Relationen mellan gammelmedia och sociala media är en problematisk sådan av en stor anledning. Sociala medier har tagit en betydande marknadsandel från gammelmedierna. Allt större delar av befolkningen i väst får sina nyheter genom rss-feeds, twitter och bloggar. 

I Bill Kovach och Tom Rosenstiel's bok “The Elements of Journalism” skriver de om krisen under nittotalet och om hur hela journalistbranschen befann sig i ett sådant monopol att man inte behövde oroa sig över att få in reklamintäkter och man klarade sig ekonomiskt utan ökade upplagor. Detta har sjävklart bidragit till att påverka några av de punker som författarna presenterar i sin bok, punkter som beskriver vad bra journalisitk karaktäreiseras av.

 Två av dessa punkter är att jounralismens första ansvar är att vara sanningsenlig och att journalistik i sin essans handlar om att verifiera. Att nå sanningen och att verfiera denna är en dyr sak. Varför det blir självklart att sociala medier påverkar några av den goda journalistikens grundstenar. Man har helt enkelt inte på samma sätt råd att gräva och granska kring vad som är sant, eftersom man som chef över ett mediaföretag i slutändan, som författarna säger, "har ett ansvar över att hålla budget och attrahera kunder". Detta är istället vad fokus och resurser kommer att läggas på, speciellt i en tid där kunderna sviker och intäkterna minskar. Kovach och Rosenstiel menar också att det i slutändan är just aspekten av att verifiera sanning som skiljer journalism underhållning, propaganda och konst.

En annan punkt som Kovach och Rosenstiel tar upp är att utövare av journalistik måste vara självständiga i relation till de som de granskar. Ett exempel på när detta brister är hos de Svenska TV kanalerna. De har alla sina egna typer av samhällsgranskande program eller nyhetssändningar. Samtidigt så finansieras  delar av programmet som går där efter av en bank, som i fallet med programmet "Adam Live" på tv3, eller av ett bilmärke, som i fallet med tv4s Solsidan. Detta är exempel på vad som händer med den goda journalistiken i dagens mediesamhälle.

Samtidigt tar det sociala medierna med sig andra godsaker till bordet som de traditionella medierna aldirg skulle kunnat göra. En av de punkter som Kovach och Rosenstiel presenterar är att jounralistik måste uppbåda ett forum för allmänhetens kritik och kompromisser. Vidare talar de också om vikten av att diktaturer inte får cenesurera eller kväva journalstiken. Att scensurera gammelmedia är lätt. Att i egenskap av diktator dödshota en chefredaktör eller spräng en byggnad löser många problem. Genom sociala medier kan dock denna typ av "farlig" information sprida sig mycket lättare. Och framför allt kan den nå ut i världen på ett helt annat sätt. Den arabiska våren är ett exempel gott som något på när sociala medier fungerar bättre än traditionella sådana. 

Ovan är ett exempel på hur sociala medier kan bidra positivt till faktorer som pressfrihet, rättssäkerhet och integritetskskydd. På samma sätt kan dessa medier också påverka sådana faktorer negativt. Rättsäkerheten kan sättas ur spel av att en bloggar med en mörk politisk agenda hänger ut vittnen, misstänkta eller gärningsmän med namn och bild. Människors integritet kan kränkas av att det nu finns en plattform för att publicera privata bilder, videos och texter. 

I slutändan så spelar det ingen roll ifall det är gamla, nya eller en blandning av båda medier som påverkas av utomstående makter så till den grad att fokuset skiftar och från objektivitet till propaganda. Så länge någon av eller delar av dessa medier håller sig på rätt sida av de värderingar som Kovach och Rosenstiel presenterar. Det sociala medier bidrar med är dock att ge varje individ en plattform utifrån vilken de själva kan välja att söka, verifiera och framförallt presentera sanningen, trots att de inte har en tryckpress,tevekamera eller en mikrofon att kommunicera genom.

Blogg C Svensk Maffia

"Svensk Maffia - En kartläggning av de kriminella gängen" av Lasse Wierup och Matti Larsson är en bok som avhandlar de största kriminella gängen i Sverige. Boken är uppdelad i fragmenterade kapitel som avhandlar de enskilda gängen var för sig. Även om vissa överlappningar finns till följd av diverse motsättningar gängen emellan. Kapitlen skrivs ofta utifrån händelser eller personer inom de olika gängen, dessa historier får sedan driva berättelsen framåt. En historisk vinkel finns också i de enskilda kapitlen där det specifika gängets kultur eller förlaga presenteras. Ofta är det Amerikanska mc-, gangster- eller fängelsegäng som inspirerat till uppkomsten av det som författarna väljer att kalla den "Svenska maffian". 

Även om mycket fakta presenteras i boken används ofta en skönlitterär stil i skrivandet. Författarna presenterar viktiga händelser i gängens historia i form av små berättelser som ofta avslutas med meningar i stil med "mannen som precis har blivit skjuten heter XX och är president för det beryktade gänget YY". Utifrån denna inledande och skönlitterära presentation går man inte på lite mer fakta om denne, dennes bakgrund och vad gänget är, gör och hur det startades. I dessa delar anlägger man ett mer journalistiskt och historiskt perspektiv i min mening. Men det är fortfarande skrivet på ett skönlitterärt vis trots att det inte blir "Snabba Cash" över det hela. Mer journalistiskt blir det även i de fall där intervjuer har gjorts. I slutändan anser jag dock att detta handlar om litterär journalistik och inte vice versa. 

Fokuset med den här boken blir för mig ganska tydligt redan i titeln. "Svensk maffia" är huvudrubrik och en "kartläggning av de kriminella gängen är underrubrik". I huvudsak är det en häftig berättelse om våld, droger och motorcyklar. I bakgrunden finns ett journalistiskt arbete som är gediget men i mina ögon ogenomarbetat. Det finns ingen analys och man presenterar bara fakta utan att problematisera denna allt för mycket. Jag har även svårt att avgöra sanningshalten i allt. Vem är exempelvis denne "Järven" som presenteras i ett av bokens kapitel. Säkerligen finns han men är han egentligen något mer än kille som lyssnar på rapp och säljer lite kokain. Det blir också problematiskt att ta boken på allvar i vissa andra skeden där det är tydligt att författarna inte är de som bestämmer. Ett bra exempel är när de är på muckfest hos Original Ganster ledaren Denho Acar. Varför skulle de få vara med om inte Denho Acar ansåg att han hade något att vinna på att de var närvarande. Detta innebär i mina ögon att författarna offrat viss objektivitet eller sanning för att få denna tillgång, i och med detta försvinner viss trovärdighet. Man anser att det är av större värde att närvara på festen än och få det materialet till boken, än att se på OG med kritiska ögon som inte är påverkade av huruvida Denho och hans kompisar är trevliga killar att vara på fest med eller inte. 

Problemet med denna typ av journalistik är att just journalistiken kommer i andra hand, de stora och häftiga berättelserna är vad som kommer främst och att ha tungt kriminella som sanningsvittnen känns inte som en garant för att en korrekt bild målas upp. Därför har jag svårt att köpa allting utan tar istället boken med en nypa salt. I och med det försvinner ju också mycket av legitimiteten i boken. Samtidigt finns det en stor fördel av att presentera något journalistiskt i denna form och det är att informationen blir mer tillgänglig. Det är bra mycket större chans att man läser en bok av typen "Svensk Maffia" än att man läser någon av statens offentliga utredningar på ämnet. Genomslagskraften är mycket större i en bok som denna men med det kommer också problemet med att den kanske inte är helt tillförlitlig eller tillräckligt analyserande. Därför finns det även en stor risk med denna typ av journalistik då den i slutändan kan resultera i att man som läsare blir felinformerad vilket i mina ögon går stick i stäv med vad journalistik skall handla om.

Blogg B Pressetik

De pressetiska spelreglerna innefattar ett flertal punkter under vilka man kan diskutera frågan som väcks i det gammal "Medierna i P1" programmet, sänt den 31/1-09. Att i egenskap av ansvarig utgivare ta ställning till huruvida man skall berätta om de misstänktas etniska och religiösa tillhörighet är ingen lätt nöt att knäcka. Som underlag till denna bedömning är Pressombudsmannens (PO) pressetiska regler en bra grund. Detta regelverk, innehållande 17 punkter, är per se inte regler utan ett stöd till för att uppehålla ett ansvarigt publicistiskt arbete. De första fyra punkterna går under rubriken "Ge korrekta nyheter". Sedan följer rubrikerna "Var generös med bemötanden", " Respektera den personliga integriteten", " Var varsam med bilder", "Hör båda sidor" samt "Var försiktig med namn".

 Den första regeln ger en fingervisning kring hur mycket man skall publicera kring de två gärningsmännen. Regeln lyder som följer; "Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling." Regeln kräver korrekt nyhetsförmedling. Gör man då gällande att fallet i fråga är ett hatbrott, för att sedan konstatera att det inte är så, borde man kunna hävda att den första nyheten inte är korrekt.

 Samtidigt svarar detta inte på frågan eftersom det i första hand handlar om huruvida man skall berätta om de misstänktas etniska och religiösa bakgrund. Bakgrunden i detta fall är ju sann och kan således inte bryta mot reglerna i den första punkten om det publiceras. Något som dock inte är konstaterat och därför inte sant, är att detta brott är ett hat relaterat sådant. Enligt den 7 punkten i de pressetiska reglerna skall man "Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning." Till följd av att hatbrottsmotivet i detta fall inte är konstaterat som sant, så kan man hävda att de misstänktas etniska och religiösa bakgrund därför inte är av uppenbart allmänintresse. Eftersom det inte har något med fallet att göra, utifrån denna förutsättning kan det endast bidra till att de två misstänktas privatliv kränks.

 Ytterligare en intressant aspekt av denna fråga belyses om man ser till regel 16. "Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig." I detta fall har namnet på de misstänkta inte redogjorts för. Ändå har man som läsare kunnat ta del av de misstänktas ålder, kön och sysselsättning. Till följd av att ingen av tidningarna, som behandlas i programmet, beslutat att redovisa namnen på de misstänkta, borde även denna information vara hemlig och kanske speciellt den blogg som torde vara lätt att hitta, och via detta göra det lätt att identifiera den ena av de misstänkta.

 Dock är det första som slår mig, när jag lyssnar på det gammal "Medierna i P1" programmet, hur tydligt det handlar om i vilken mån man skall skydda de två misstänkta pojkarnas identitet, och deras religiösa bakgrund. Framförallt den äldre av de två vars ideologiska och religiösa tankar är kontroversiella, är vad som är omdebatterat. Utan att gå in ännu mer på just detta vill jag uppmärksamma en annan aspekt. Detta med grund i den tionde pressetiska regeln. "Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktade."

 I programmet får vi olika kommentarer huruvida hatbrottsvinkeln är relevant att ta upp eller inte. Man dividerar över om detta har betydelse i sammanhanget. Samtidigt så har ingen av de som yttrar sig i programmet något problem med att berätta vad brottsoffret i fråga har för sexuell läggning. Trots att även detta är något som inte skall framhävas om det saknar betydelse i sammanhanget. 

I detta fall så anser jag därför att antingen väljer man att presentera denna information kring både brottsoffer och misstänkta, eller inga av dem. Om det inte rör sig om ett hatbrott, då har inte offrets sexuella läggning något med det att göra heller. 

Att göra gränsdragningar kring fallet ovan och liknande fall är bevisligen någonting som medier tampas med varje dag. Vad för information som är rätt att publicera eller inte är en viktig och framförallt svår fråga. Jag tycker att Arash Mokhtaris fråga till Jan Helin angående vad Aftonbladet har bidragit med ifall hatbrottsvinkeln inte visar sig vara sann, från "Medierna i P1" programmet, är väldigt relevant. Detta är kanske den fråga man får ställa sig. Hur hårt blir fallet för den person man hänger ut så väl att den kan bli identifierad, kontra hur allvarligt brottet är. I mina ögon är det självklart att ett monster som Anders Behring Breivik skall få hängas ut med namn, bild och skostorlek om man så vill. Medan fallet med tågspårs rånaren, till följd av det i relation ringa brottet, kanske inte borde hängts ut alls. Huruvida brottet är moraliskt förkastligt eller ej borde inte ha någon påverkan då vi lever i en rättsstat där just brottet i fråga borde vara det som avgör med vilka ögon vi skall se på vad som skett och hur personen som begått brottet skall behandlas.

 Det är också på detta sätt som jag anser att allmänintresset skall definieras, i fallet med Breivik och exempelvis kända våldtäktsmän likt Haga-mannen, bör dessa kunna få presenteras med namn, bild och annan information till följd av grovheten i det brott som begåtts. Ett väpnat rån till exempel är lika illa enligt lagen oberoende om det sker mot en grupp pensionärer eller en kiosk i en förort, ändå är det troligt att mest information om misstänkt gärningsman skulle publiceras i det första fallet. Till följd av den upphöjda moraliska effekten. Jag tror därför att vi kan komma runt denna problematik genom att i första hand titta på det brott som begåtts utifrån lagen och inte utifrån vem som begått brottet, på vilket sätt och vem offret är.

Nyhet eller "nyhet", det är frågan.

Journalisitk Blogg A

"Svensk man gripen för terrorbrott i Spanien" och "Fortfarande fast på stinkande lyxbåt" är namnen på två av de artiklar som ligger bland de  mest lästa på Aftonbladets hemsida igår, den 14/2. Dessa två artiklar är intressanta att titta på till följd av att de är så vitt skilda. Det är tydligt att den ena är publicerad till följd av att den faktiskt har ett nyhetsvärde och den andra är publicerad i rent kommersiellt syfte.

I artikeln om den terrormisstänkte Svensken framgår det tydligt vad man ämnar att rapportera om och vad nyheten består i. Egentligen behöver man inte läsa mer än rubriken för att nyheten skall tas in. Vill man sedan läsa mer framgår all relevant fakta sedan i brödtexten. Rubriken i sig svarar på Vad som hänt, Vem det berör, Vart det hänt, och även När. Hur och Varför är de ända frågor man behöver läsa hela artikeln för att få svar på.

Detta till skillnad från artikeln som berör den stinkande lyxbåten. Det ända vi får veta utifrån rubriken är Vad som har hänt, att någon fortfarande är fast på båten, samt när det har hänt. I det här fallet händer det just nu, även fast det tycks ha pågått under en period.  

I Bengt Johanssons rapport "Vid nyhetsdesken" publicerad 2009, klargörs att nyhetsvärdering görs genom två principer. Det ena perspektivet är utifrån läsarens ögon där en nyhet skall anses intressant för denna. Detta är ett marknadsmässigt perspektiv där nyheten anses "nyhetsmässig" till följd av att den berör något som läsarna vill ta del av. Det andra perspektivet utgår från det publicerande organet som gör en bedömning huruvida nyheten är något som läsarna borde få ta del av.

Utifrån detta förtydligande är det lätt att se att det är artikeln om den stinkande lyxbåten som är skapad med läsarnas preferenser i åtanke. Att denna bedömning skall få ligga som underlag till om nyheten anses värdig att publicera är självklart. Den fråga jag ställer mig är dock på vilket sätt man publicerar den. I detta fallet så är 40% av orden i rubriken värdeladdade, stinkande och lyxbåt. Du får heller inte reda på det viktiga från endast rubriken. Vilket gör att artikeln, enligt mig, i lika stor grad är utformad för att läsarna vill veta mer om detta som den är utformad för att locka till klick. Klick som i sin tur genererar pengar för Aftonbladet.

Detta gör att jag anser att det går att ifrågasätt den typ av nyhetsvärdering som har gjorts ovan. Denna artikels fokus är inte längre att tillfredsställa läsaren, som vill läsa om detta, utan har övergått till att bli en säljuppmaning. Jag förstår självklart att tidningar inte överlever utan annonser, problemet ligger i att man utformar en nyhet på ett sådant sätt att nyhetens värde är underordnat den ekonomiska effekt man får av att utforma den på detta sätt. Jag kan tänka mig att det finns hundra andra rubriker och formuleringar som hade gjort att just denna nyhet hade haft ett faktiskt värde. Men i detta fall är det självklart att nyhetsvärdet i denna artikel inte är det viktiga. Det viktiga är att skapa uppmärksamhet, som leder till ett klick, som leder till intäkter. Därför anser jag att denna artikel, till följd av hur den är utformad, inte har något nyhetsvärde.

Artikeln om den svenske terroristen är skriven ur det andra perspektivet, någon på Aftonbladet har bedömt att detta är något som det Svenska folket skall få reda på. Till följd av att det är viktigt. Att det sedan också är något som det Svenska folket vill läsa om är sekundärt till följd av att detta är en "klassisk nyhet" som hade kommit in i nyhetsflödet vare sig någon ville läsa om det eller inte. Denna artikel slår dock an båda strängar vilket gör det tydligt för mig att detta nyhetsvärderingen i detta fall är korrekt. Detta är en nyheten, som är viktig att folket får tillgång till och som folket också vill läsa om.

Mediekompass.se skriver på sin hemsida om tre stora faktorer som avgör vad som skall bli en nyhet. Dessa tre faktorer är att nyheten är aktuell, intresserar många och inträffat nära. Utgår vi från dessa tre faktorer ser vi än tydligare hur bara en av dessa artiklar egentligen är en nyhet.

 På den stinkande lyxbåten sitter man fortfarande fast, användandet av ordet fortfarande tyder på att detta faktiskt inte är så aktuellt längre. I detta fallet så har man redan skrivit om nyheten en gång och nu gör man en nyhet av att ingenting har hänt sen senast. Möjligtvis har man fått lite mer detaljer, men det framgår inte att detta är fokuset med artikeln. Huruvida artikeln intresserar många är svårt att svara på, den tycks ju göra det till följd av att de är en av de mest lästa den aktuella dagen. Samtidigt är det svårt att säga om detta egentligen är en följd av att nyheten i sig är intressant eller om det är hur rubriken är formulerad som lockar till läsning eller klick. På punkten om det inträffat nära tycker jag också att det faller, detta händer utanför den Amerikanska kusten och inga Svenskar tycks vara närvarande på båten. I det stora hela anser jag att detta inte heller är en nyhet utifrån dessa kriterier.

Artikeln om den svenska terroristen anser jag dock uppfyller alla kriterier. Händelsen är aktuell och det är inte en fortsättning på en tidigare artikel i ämnet. Även här är ju artikeln en av det mest lästa. Dock utformad på ett sådan sätt att du bara genom att läsa rubriken får en tillräckligt god bild av vad som hänt för att inte behöva läsa vidare om du inte är intresserad, vilket folk tycks vara. I detta fall rör det sig om en Svensk i ett europeiskt land vilket jag anser uppfyller kriteriet för att händelsen skall ha inträffat nära. Även utifrån detta perspektiv är denna artikel att värdera som en fullgod nyhet.

Källor:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16241654.ab

http://www.aftonbladet.se/resa/kryssningar/article16238722.ab

Vid nyhetsdesken: En studie av nyhetsvärdering vid svenska nyhetsredaktioner  Sid, 7

http://www.mediekompass.se/mediekunskap/pa-tidningen/nyhetsvaerdering